Kolumnen i Ny Tid på fredag handlar om kön – finns det en medfödd skillnad mellan kvinnor och män? Spelar könet någon roll? Eller är allt inlärt? Intressant fråga, speciellt då skribenten är en kvinna som erkänner sig som feminist. (läs kolumen här)
28 feb. 2011
27 feb. 2011
26 feb. 2011
25 feb. 2011
Samma ämne - olika resultat
Såg precis nyss en artikel på guardian.co.uk som behandlar författares 10 budord och att skriva. (läs här) Alltså i anden samma ämne som jag illustrerade för Ny Tid och gjorde min tolkning på ämnet - här.
På Guardian har illustratören Andrzej Krauze valt en annan infallsvinkel (bilden större här). Intressant. Han har valt pennor som är som ormar. Stiligt. Guardian publicerade sin juttu på nätet söndag 20.2, dagen före jag gjorde min illustering. Tur att jag inte såg den.
På Guardian har illustratören Andrzej Krauze valt en annan infallsvinkel (bilden större här). Intressant. Han har valt pennor som är som ormar. Stiligt. Guardian publicerade sin juttu på nätet söndag 20.2, dagen före jag gjorde min illustering. Tur att jag inte såg den.
24 feb. 2011
23 feb. 2011
22 feb. 2011
21 feb. 2011
Språket och känslan
Stora kolumnen i Ny Tid handlar om känslans språk (länk på väg). Det är en text med tio punkter åsikter om hur känslor bör beskrivas i skönlitterära texter, nedtecknade av Clas Anderson (det är INTE ett porträtt eller karikatyr av honom i min illustrering). Han framhäver att det inte är absoluta sanningar, snarare sånt han själv blir berörd av eller tankar han själv har försökt följa i sitt författarskap.
20 feb. 2011
19 feb. 2011
18 feb. 2011
17 feb. 2011
16 feb. 2011
15 feb. 2011
14 feb. 2011
Vänner och Dunbars tal
Enligt Dunbars tal så kan man inte ha mer än 150 vänner, egentligen. Teorin är inte helt ny, men fick mer publicitet i o m att Malcolm Gladwell tog upp den i någon (eller alla) av hans bok / böcker.
Kolumnen i Ny Tid denna vecka handlar om Dunbar, vänner och att gå vidare.
13 feb. 2011
12 feb. 2011
11 feb. 2011
Action i hissen
Åker upp med hissen till 5e våningen och ungefär vid tredje börjar jag gräva efter min gårdskarls-stora nyckelknippe. Drar den långsamt fram ur fickan och förlöser den exakt då hissdörren öppnas. I det ögonblicket händer något med handen - den liksom släpper greppet om nycklarna som trillar ner på golvet och sakta, som en mask, ålar sig mot den där lilla lilla springan som finns precis vid dörren.
Hjärtat stannar och ögonen rullar i huvudet. Jag som aldrig, någonsin tappat bort eller förlorat nycklar. Är det så här det känns, funderar jag. Väl medveten om att jag kan stoppa dom ännu, bara min fot inte är alltför klumpig. Har på mig mina nya skor, skate-modell, alltså aningen styvare botten, vilket gör mig varse om hur ograciös jag är med fötternas detaljarbete. Måste träffa rätt, på en gång. En millimeter fel och masken glider ner i springan.
Nycklarnas framfart över golvet, som nu alltså räckt typ 3 millisekunder, verkar gå långsammare så jag lyfter modigt på kängan och stampar bestämt på nyckelknippan. Tre nycklar hänger redan "over the edge" men jag lyckas rädda dom. Vi kramas och slänger ondeskfulla blickar på den slappa högra handen som resten av dagen får göra allt grovjobb som straff.
Hjärtat stannar och ögonen rullar i huvudet. Jag som aldrig, någonsin tappat bort eller förlorat nycklar. Är det så här det känns, funderar jag. Väl medveten om att jag kan stoppa dom ännu, bara min fot inte är alltför klumpig. Har på mig mina nya skor, skate-modell, alltså aningen styvare botten, vilket gör mig varse om hur ograciös jag är med fötternas detaljarbete. Måste träffa rätt, på en gång. En millimeter fel och masken glider ner i springan.
Nycklarnas framfart över golvet, som nu alltså räckt typ 3 millisekunder, verkar gå långsammare så jag lyfter modigt på kängan och stampar bestämt på nyckelknippan. Tre nycklar hänger redan "over the edge" men jag lyckas rädda dom. Vi kramas och slänger ondeskfulla blickar på den slappa högra handen som resten av dagen får göra allt grovjobb som straff.
10 feb. 2011
9 feb. 2011
8 feb. 2011
7 feb. 2011
6 feb. 2011
Brist på män
Nästa veckas kolumn handlade om bristen på män i blandkörer och homosocialitet. Frackar i rad tänkte jag och vässade pennan. (länk till texten så fort den är uppe)
5 feb. 2011
4 feb. 2011
3 feb. 2011
2 feb. 2011
Sömnstatus
Natten mellan söndag och måndag vaknade jag efter ca 3h sömn till en grym magkramp. Tänkte inte på utan försökte somna om. Det gick ju inte. Absolut inte. Efter en kort stund märkte jag hur innehållet i magen sakta steg mot munnen. Bara att inse faktum. Skulle inte sova mycket den natten. Magsyrorna gjorde revolution – trotsade utegångsförbudet trots regeringens protester. Mycket zeitgeist om du frågar mig.
Efter 3-4h icke-sovande och massa ryggsmärtor pga de grymma konvulsionerna i närheten av vit porslin somnade kroppen. Sov några timmar och vaknade svettig, fortfarande med magkramp men nu också närmare 39° feber. Inget en vuxen människa klarar av. Och jag måste ju räkna min 36-åriga kropp som vuxen.
Natten mellan måndag och tisdag vaknade jag efter ungefär 5h sömn till att sängen var dyblöt av svett. Försök nu sen sova där! Ryggsmärtor i musklerna efter förra nattens äventyr plus ett vått täcke. Icke. Irrade omkring i lägenheten någon timme och lade mig till sist, frossande, på soffan. Somnade efter kanske en timme. Vaknade upp till något ljud, kanske morgontidningen och kröp till den sumpiga sängen. Ångrade valet men febern var en så total sinnesupplevelse att jag inte hade krafter att göra något åt saken. Somnade sakta och vaknade till det vackra tjattrandet av mina killar på väg till dagis. Hela dagen gick i ett rus, alltför fort. På kvällen kände jag mig allredan starkare så beslöt att gå tidigt i säng och nästa dag på jobb.
Natten mellan tisdag och onsdag sov jag rätt gott. Till ungefär 02:00. Vaknade. Yrvaken faktiskt. Vad nu då? Ögonen fast och sooo-vaaaa.
Icke. Ingen chans. Kolla Facebook: ingenting. Twitter: några galna amerikaner med massa länkar. Något om Superbowl. Är det inatt? Nähä, först på söndag. F_kk. Försöker vidare.
Efter en kamp på sisådär 3,5 - 4,5 h kom sömnen. Aah ... Sen kändes det som några minuter senare när Sheriff #2, mellanbarnet, sakta glider in i rummet med ett lätt gnäll. Oh f_kk. Ok, lägg dig där vid mamma, vi är ju bara tre redan i den här 140 cm breda sängen. Och en hund. Bra ryms det en fjärde.
Upp, pigg som en lärka, neee-heeej. Faktiskt bara trött. Hela dagen. Och gissa känslan när klockan är halv åtta (hos mig)?
Efter 3-4h icke-sovande och massa ryggsmärtor pga de grymma konvulsionerna i närheten av vit porslin somnade kroppen. Sov några timmar och vaknade svettig, fortfarande med magkramp men nu också närmare 39° feber. Inget en vuxen människa klarar av. Och jag måste ju räkna min 36-åriga kropp som vuxen.
Natten mellan måndag och tisdag vaknade jag efter ungefär 5h sömn till att sängen var dyblöt av svett. Försök nu sen sova där! Ryggsmärtor i musklerna efter förra nattens äventyr plus ett vått täcke. Icke. Irrade omkring i lägenheten någon timme och lade mig till sist, frossande, på soffan. Somnade efter kanske en timme. Vaknade upp till något ljud, kanske morgontidningen och kröp till den sumpiga sängen. Ångrade valet men febern var en så total sinnesupplevelse att jag inte hade krafter att göra något åt saken. Somnade sakta och vaknade till det vackra tjattrandet av mina killar på väg till dagis. Hela dagen gick i ett rus, alltför fort. På kvällen kände jag mig allredan starkare så beslöt att gå tidigt i säng och nästa dag på jobb.
Natten mellan tisdag och onsdag sov jag rätt gott. Till ungefär 02:00. Vaknade. Yrvaken faktiskt. Vad nu då? Ögonen fast och sooo-vaaaa.
Icke. Ingen chans. Kolla Facebook: ingenting. Twitter: några galna amerikaner med massa länkar. Något om Superbowl. Är det inatt? Nähä, först på söndag. F_kk. Försöker vidare.
Efter en kamp på sisådär 3,5 - 4,5 h kom sömnen. Aah ... Sen kändes det som några minuter senare när Sheriff #2, mellanbarnet, sakta glider in i rummet med ett lätt gnäll. Oh f_kk. Ok, lägg dig där vid mamma, vi är ju bara tre redan i den här 140 cm breda sängen. Och en hund. Bra ryms det en fjärde.
Upp, pigg som en lärka, neee-heeej. Faktiskt bara trött. Hela dagen. Och gissa känslan när klockan är halv åtta (hos mig)?
Spearmint - spare me!
"Den fräscha smaken av spearmint" står det på min tandkrämstub. F U ! Spearmint och alla de andra mynta-smakerna i tandkrämerna får mig alltid att tänka på toa. Och hur fräscht är det? Spearmint i käften och jag känner mig ännu mer redo för självmord.
Var är alla smaker som gör livet värt att leva? Vitlök (ok, vågar inte googla det för är säker på att det ändå finns vitlökstandkräm)? Saltgurka? Dill och potatis? Kalles kaviar?
Som kemi-industrin nu redan trixar till med vår mat, gör den ännu mer smakfull, så varför inte sätta dom på att jobba fram en tandkräm som både smakar café au lait och ger den där varma känslan i munnen långt efteråt? Eller tänk dig att börja morgonen med en ordentlig rotrengöring till smaken av Aalborgs Akvavavit.
Se där ett liv värt att leva.
Var är alla smaker som gör livet värt att leva? Vitlök (ok, vågar inte googla det för är säker på att det ändå finns vitlökstandkräm)? Saltgurka? Dill och potatis? Kalles kaviar?
Som kemi-industrin nu redan trixar till med vår mat, gör den ännu mer smakfull, så varför inte sätta dom på att jobba fram en tandkräm som både smakar café au lait och ger den där varma känslan i munnen långt efteråt? Eller tänk dig att börja morgonen med en ordentlig rotrengöring till smaken av Aalborgs Akvavavit.
Se där ett liv värt att leva.
1 feb. 2011
Två tidsperspektiv
Veckans kolumn i Ny Tid handlade om två tidsperspektiv, dels kvartalekonomins och dels det längre perspektivet som gäller klimatförändringar. Har tidigare haft liknande illustreringsutmaningar och det är alltid lika spännande att se hur man sist och slutligen löser problemet med att illustrera abstrakta begrepp, som tid. (länk kommer senast fredag)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)