cp3.blogspot.com // chribbe

11 feb. 2011

Åker upp med hissen till 5e våningen och ungefär vid tredje börjar jag gräva efter min gårdskarls-stora nyckelknippe. Drar den långsamt fram ur fickan och förlöser den exakt då hissdörren öppnas. I det ögonblicket händer något med handen - den liksom släpper greppet om nycklarna som trillar ner på golvet och sakta, som en mask, ålar sig mot den där lilla lilla springan som finns precis vid dörren.

Hjärtat stannar och ögonen rullar i huvudet. Jag som aldrig, någonsin tappat bort eller förlorat nycklar. Är det så här det känns, funderar jag. Väl medveten om att jag kan stoppa dom ännu, bara min fot inte är alltför klumpig. Har på mig mina nya skor, skate-modell, alltså aningen styvare botten, vilket gör mig varse om hur ograciös jag är med fötternas detaljarbete. Måste träffa rätt, på en gång. En millimeter fel och masken glider ner i springan.

Nycklarnas framfart över golvet, som nu alltså räckt typ 3 millisekunder, verkar gå långsammare så jag lyfter modigt på kängan och stampar bestämt på nyckelknippan. Tre nycklar hänger redan "over the edge" men jag lyckas rädda dom. Vi kramas och slänger ondeskfulla blickar på den slappa högra handen som resten av dagen får göra allt grovjobb som straff.